Oktober är att växla från de ljusa och varma månaderna, sommarens växtperiod, och stegvis kliva in i årstidsväxlingen mot mörkare kvällar och kyla. Vitlöken har fått sin plats i sina rader täckta med löv och mull som skyddar, purjolöken har blivit uppgrävd och placerad i diken fyllda med löv, vilket gör det mycket enklare att skörda under vinter. Potatisen ligger i mörkret i jordkällaren, gråärtorna har torkat sig skrynkliga och små och pumporna räddats från frost. Även de sista tomaterna, paprikorna och chilin har efter torkning fått sina namn klistrade på vackra glasburkar. Äpplena, som är så goda har omvandlats till underbar must, mos och torkade i klyftor, lika goda som tomteskum Klockchilin hänger vacker i fönstret och mognar lagom till advent till små röda tomteluvor.
För varje moment, att skörda, ta hand om, förädla, förvalta, lagra, så har jag känt ett oerhört skönt välbehag. I år har jag varit i kontakt med en annan uppmärksamhet, närvaro, medvetenhet och njutit av att kalibrera om min själ. Att för varje rad av rotfrukter som kommer upp ur jorden, blir sköljda, får torka i solen och sedan bli inburna i jordkällaren, så har min kropp ställt om sin kompass. Sakta fått en annan riktning. Det har varit en så vacker period att ha tid för att göra väl och ta hand om det jorden ger. En sorts tacksamhet till naturen där bina pollinerat, regnet har gett livsförutsättningar och hästgödseln har gett kraft att växa. Nu går jag här och skördar, tar hand om förädlar och i varje steg gör mig mer och mer mentalt beredd på att det blir en växtvila med frusna marker. Trädgården kommer under några månader inte att pocka på min uppmärksamhet, tid och gröna fingrar. Jag ändrar inriktning, söker mig in i stugvärmen. Vänder energin inåt i mig själv, vilar, komposterar årets växt på alla plan och planerar nästa odlingsår.
För varje område i trädgården som blir skördat så lägger jag ut halm eller halvrutten ensilage i ett tunt lager, som ett täcke att skydda och bädda in jorden. Som en ullkofta runt mikrolivet och en förberedelse för vårens odlingar. Nu är det bara att vänta, vila och låta vara. Nu är jorden och jag beredda inför vintern och maten finns hemma.