För mig är det något fräscht och krispigt över nyår. Som att ljuset återvänder och ger luft och rymd till oupptäckta möjligheter, som en bok med blanka oskrivna blad. Det ger någon form av lugn, hoppfullhet och nyfikenhet, så länge jag motar bort den stressfyllda tanken om att jag nu måste börja ta tag i mitt liv. Med mål, planering och struktur som gör att året blir framgångsrikt. Kanske mer framgångsrikt än det jag just lämnat.
För mig är nyår en övergång, ett byte av solvarv, som ger ett naturligt tillfälle att fråga mig vad jag vill släppa taget om. Det jag inte vill fortsätta att ge plats till i mitt liv och vad jag vill ge plats till. Lämna för att kunna släppa in. Bereda plats för det jag längtar efter och som ger utveckling.
Det jag också gillar med nyår är att fundera kring vilka intentioner jag vill ha under året. hur detta årskapitel ska rubriceras. Vilken titel jag vill ge mitt år. När jag ställde denna fråga till en bekant så fick jag svaret.
- Det där låter ju väldigt ambitiöst, räcker det inte bara att överleva.
Blir lite överraskad av svaret och lite beklämd. Det väcker en sorg att det kommande året ska överlevas och inte levas i den riktning jag gärna vill se. Som att leva utan medvetet ledarskap. Vilset och förvirrat. För mig är intention verkligen inte ambitiöst utan en orientering och riktning som gör att jag troligen är mer nöjd vid nästa årsskifte än jag skulle vara utan intention. Med intention är jag på något sätt medveten om var jag står idag och hur jag vill ge mig själv den väg att ta mig fram på som jag gissar gynnar mig bäst. En överenskommelse med mig själv. Inga löften, inga krav utan en vän att hålla i handen under året.
Intentionen ger en mjukstart på året där jag varsamt kan reflektera över hur året kan ge ett inre samarbete, en inre fred mig själv.
Med kärleksfulla omtankar, Liselotte