I 20 år har vi förvaltat en koladugård i Sörby. Det tog oss 10 år att ta beslutet att riva ut inredningen, bygga om och definitivt ändra på hur huset ska användas. Där korna stod och mumsade och blivit mjölkade har många brädor målats och kakel och klinker fogats. Flera timmar av marknadsföring, mässor, nätverkande, trädgårdsarbete, städning, fönsterputs och matlagning. Där har många gäster suttit och ätit god vegetarisk mat, konfererat, utvecklats personligt, återhämtat sig, förebyggt utmattning, mediterat eller yogat med vidunderlig utsikt över landskap och trädgård.
Nu är den här tiden över, det är klart och något nytt är i antågande. Skurtrasan hänger på hinken för att torka och nycklarna är överlämnade. Tröttheten är total. Det har varit många lass till återvinning och Brohjälpen. Blocketannonser, bära och kånka. Fåren byter ägare och vi släpper taget om jordbruksliv.
Det är lite samma känsla som att städa ur stugan efter hyrestidens slut. Tömma, göra rent, ta med oss allt som är vårt, så att de som kommer efter får ta vid och fylla med sitt. Sorgligt, ja kanske. Visst finns det drömmar som inte blev av. Idéer och utveckling som inte riktigt blev till. Ja, lite sorgligt är det; att lämna det som varit vår vackra vardag så länge och som fått all vår kärlek, ett avsked. En process att släppa och avsluta, samtidigt som det väcker frågor; vad återstår nu i livet när verksamheten släcks ner där privatlivet har fått stå tillbaka. Vem är vi nu utan retreatcentret som plattform? Vilka är vi som par när dagarna med att driva ett företag ihop är slut? Lite socialt ringrostiga med en undran kring vilka vänner som troget finns kvar för en fika och grillkvällar. Funderingar om vi lämnar med flaggan i topp. Har vi lyckats? Vad är vi mest stolta över? Vad skulle vi gjort annorlunda med det vi vet idag? Vi plockar ner diplom och priser från väggen med en skön känsla av att vi gav Halland en plats för ett retreatcenter som upptäcktes av människor i hela Europa. En plats som inspirerat till hållbarhet, fossilfritt, återbruk, personlig utveckling, Nonviolent Communication, Slow Food, KRAV, vegetarisk mat och framför allt grön rehabilitering. Vi satte ljuset på naturen, som en terapeutiskt och läkande grön miljö, genom att arrangera konferenser där vi bjöd in andra regioner som satsat på grön rehabilitering. Vi blev efter 20 år av lobbande med tjänstepersoner och politiker, ett vårdval i Halland. En seger som vi är såååå stolta över.
Men det är mest glädje och frihet som fyller själ och hjärta. Glädje att centret kommer fortsätta att erbjuda retreat och återhämtning för grupper, med ett naturnära koncept. Glädje att det finns möjligheter, för oss själva, att hyra in oss i lokalerna. Att få ge mer fokus till coaching, utbildningar och retreater. Men friheten är nog störst. Lite svårt att fatta, att vara fri från ansvar, fri från åtagande där gäster förväntar sig service. Det har absolut varit helt fantastiskt roligt, inspirerande och givande och nu är vi fria att följa lust, kreativitet och spontana idéer. Hälsa på vänner, rå om varandra, hänga kvar, prata och låta tiden vara oändlig. Väldigt, väldigt ovant faktiskt. Väldigt, väldigt ovant. Kroppen är fortfarande kvar i arbetsläge. Det kommer ta ett tag innan det känns naturligt att låta dragselen hänga kvar på väggen och möta livet med lätt packning.