Håret har börjat växa. Inte samma hårkvalitet som innan. Nu är det mer som en ullmatta, nästan som den jag gör min morgonyoga på. Ett mjukt, krulligt och lite torrt ljusgrått lager som växer och snart behöver klippas för att få en frisyr.
För varje centimeter som håret växer på hans huvud, växer också en tacksamhet, en lycka, en glädje över att just nu, just nu har vi besegrat cancern. Vi har övervunnit den. Efter att ha levt under ett år med beslutsamhet, fokusering på att ta oss igenom detta, så börjar kroppen slappna av in i en mjukare, innerligare njutning över att faran är över. Faran är över. I alla fall just nu. Vi båda lever, är friska, starka, att vi har en gemensam tillvaro. Vi kan sänka garden, fienden har gett sig av. I alla fall just nu. Vi kan vila i det vackra som vi existerar i. Prata om andra saker än dagens mående och oro. Dela våra grundläggande värderingar i samtal under promenaderna, dela samma grundinställning till vad vi ska laga till middag. Vi vågar planera för kommande års odlingar. Planera för kalas och firande med barnen. Fundera kring hur vi vill utforma och reparera våra hus. Vi vågar börja leva igen. Tro på en framtid. Hela kroppen slappnar av, skrattet kommer smygande, skämten hittar tillbaka. Kroppen vill dansa, leka och busa.
Tacksam för beslutsamheten att klara utmaningen. Där vi har involverat släkt, vänner och grannar i hur mycket vi behöver deras stöd. Läst böcker som gett inspiration. Hur viktigt det är att hitta ett JA till att VILJA bli frisk. Affirmationer som säger -Jag är en positiv människa. Hitta rutiner för omvårdnad med yoga, promenader, hälsosam mat, OCH framförallt hitta former för djup muskelavspänning vilket stärker immunförsvaret. Taktil massage och olika muskelavspänningsövningar. Pratat mycket med människor som övervunnit cancer, fått goda exempel. Fått hopp.Tålmodigheten i att vara bollplank för dagar då uppgivenheten, illamåendet, yrseln, muskelvärken dominerat livet. Bara, bara lyssna och vända fokus till det som livet bjuder på av skönhet. Föra över uppmärksamheten till det som går att uppskatta och vara tacksam för.
Nu lägger vi fokus på vårt LLUH-projekt ”Ett annat sätt att leva” där vi vill hämta kunskap för hur en grupp kan äga gården där retreatcentret ligger. Utforma en bogemenskap som kanske också vill ha en gemensam drift. Vi vill gärna lämna över centret till ett vackert gäng och ge oss mer tid till det vi längtar efter och som fått stå tillbaka.
Tack alla som inte gett upp, utan finns här nu livs levande och fortsätter dela livets utmaningar och lyckostunder. Eller som en av mina läromästare säger; Vi ska inte tro att vi alltid ska vara lyckliga, Livet är både lycka och bedrövelse. Så är livet.