Vi söker oss ofta till familjesommarhuset på Bornholm för att hitta ro för kontorsarbete och planering. Det ger en skön avgränsning, fokusering. Just för att det är ett gemensamt familjehus, så kan vi inte släppa lös all vår byggkreativitet och börja förändra allt som skulle kunna bli bättre i huset och trädgården. Det är som att all kreativitet vänds inåt, till eftertanke, reflektion, samtal, till bokföring, överfylld mailkorg som behöver rensas, hemsidor som behöver uppdateras och som nu att skriva blogg. Skrivandet är en en av mina stora passioner. Älskar verkligen att formulera mig i tankar och ord. Att sitta med utblick över Östersjöns dramatiska vågor och blicka in i min inre värld är så ”outstanding”.
Här erbjuds en otrolig mångfald av promenader som ger helt fantastiska och bedövande vackra naturupplevelser. Under dagens promenad fick vi sällskap av ett gäng skolelever på cykel. Kanske ett 30-tal ungar, iklädda regnkläder, stövlar, hjälmar och med nedpackad fika i ryggan, trampar dom på allt vad de kan. Tre pedagoger, en först, en i mitten, en sist. Som det ska vara. Blir så rörd i hjärtat av att det finns människor som vill jobba med barnen, som vill ta på sig lite extra ansträngning att arrangera en cykelutflykt med allt vad det innebär av extraarbete. Att dom vill ge barnen utomhusrörelse och naturnära utflykt.
Plötsligt så stannar det lilla cykeltåget upp. Någon har ramlat med sin cykel. Eller två cyklar har stött ihop. Direkt är de vuxna där. Får stopp på hela gänget. Väntar in läget. Den vuxne som står närmast lägger en hand på axeln på den som verkar mest påverkad av det som hänt. Lugnt och stilla pratas det och jag upplever det väldigt tryggt, självklart och odramatiskt. Hela cykeltåget står stilla, tysta och bara väntar på klarsignal att fortsätta. Så hör jag; - Tror du att du kan fortsätta cykla? Barnet nickar och jag hör den vuxna säga; - Det är flot!
Mitt hjärta fylls av kärlek, lycka och glädje. Det bara bubblar i mig och tårarna tränger sig på. Tycker så mycket om det jag bevittnar och hör. Det berör mig verkligen på djupet. På en given signal av den vuxna i början av utflyktsgänget får cykeltåget fart igen och trampar på mot det som säkert snart är en efterlängtad fikastund.
Det är flot är ett underbart uttryck i det danska språket. För mig väcker det avskalad enkelhet, fylld av värme, respekt, omsorg, tilltro och ”empowerment” på samma gång. Långt bort från hejarop, påtryckningar, prestation, duktighet och duglighet. Bara en odramatisk, varm, stöttande, lugn, diskret, tillitsfull hand på axeln - du fixar det här. Jag tror på dig.